Vecka 10

Nu har vi redan kommit in i vecka 10! Känns lite som en milsten. Nu är det inte längre ett embryo jag bär på, utan ett foster. Och den lilla grodan är nu mellan 3 - 4 cm, med ett helt färdigt hjärta, små fingrar som börjar utvecklas, ögon och näsa. Det är helt otroligt egentligen!

De senaste veckorna har det dock varit rätt svårt att ens tänka på det lilla livet eftersom jag mest försökt hantera illamåendet. Hela förra veckan var jag hemma. Orkade inte gå till jobbet, bara tanken fick mig att bli helt matt. Sov och tvingade i mig mat. Till slut så ringde jag mödravården och fråga om råd. Och som jag läst och fått tips om, så sa de där att åksjuketabletter kunde funka för att lindra illamåendet. Gick direkt iväg och köpte Postafen. Och de lindrar illamåendet, vilket känns så skönt! Fortfarande inte helt sugen på mat, men kan i alla fall känna hunger nu. Det gjorde jag inte när jag bara mådde illa hela tiden.

Skönt också att hitta nåt som lindrar eftersom vi för länge sedan bokat en weekend i Berlin. Det hade ju inte varit så kul att åka dit och bara ligga på hotellrummet.... Vi lyckades se en del och njuta av underbart fint höstväder i Berlin. Skönt att komma bort tillsammans med min älskling också.

Nästa vecka är det dags för inskrivning på mödravården. Det ska bli spännande. Och ännu ett steg på vägen.

Första titten på lilla grodan

Idag var vi uppe på reproduktionskliniken och fick titta på det lilla livet. Grodan är 13 mm från huvud till "svans" och ser ut som en böna. Jag var jättenervös innan och helt övertygad om att något gått fel och att de inte skulle hitta något. Men grodan fanns där, med hjärtaktivitet och allt! Även om vi inte kunde se hjärtat slå, så kunde visst läkaren bedöma det och se att allt var ok. Jag beräknas vara gravid i vecka 7 dag 2.

Från och med nu är vi hänvisade till primärvården och självklart ringde jag direkt till mödravården på vår vårdcentral och bokade tid för inskrivning. Det blir om tre veckor det.

Efter att ha sett det lilla livet känner jag mig lite lugnare, även om mycket kan hända ännu. På ett sätt är det bra att jag mår illa och är trött, för då vet jag att det händer grejer i min kropp. Nu skulle jag nästan bli rädd om jag inte mådde illa och var trött. Knäppt. Det är ju inte speciellt skönt det här med illamåendet precis.

Vecka 7

Under den senaste veckan har jag blivit mer och mer illamående och nu är det konstant, från morgon till kväll. Jag har inte kräkts något, men det är tillräckligt jobbigt att må illa precis hela tiden. Det blir lite bättre när jag äter, men jag är inte sugen på något. Jag kan inte tänka på mat, se mat eller känna lukten av mat. Men äta måste jag ju göra, så det är bara att bita ihop och äta. Har fått många tips om att ha något att knapra på hela tiden, typ morötter, knäckebröd eller mandlar. Det ska jag ta med mig till jobbet i morgon. Känns lite jobbigt att äta hela tiden också, går ju emot min tidigare diet...

Jag är också otroligt trött. Direkt efter frukost sover jag gärna en eller två timmar till. Och jag går gärna och lägger mig klockan nio på kvällen. Däremellan sover eller vilar jag gärna nån timma mitt på dagen också.

Brösten har vuxit till sig, ömmar och är känsliga. Jag måste nog köpa nya bh-ar snart. För övrigt så känner jag mig lite trög i huvudet, tankeverksamheten är inte den snabbaste och jag har svårt att koncentrera mig ibland.

Embryo vecka 7

Och den lilla grodan då? Ja, den är kanske lite mer än en centimeter lång, med armar och ben som ser ut som små paddlar och ett hjärta som slår med ca 140 slag i minuten! På onsdag ska vi på ett första ultraljud för att se att allt står rätt till och då ska vi kunna höra och se hjärtat slå. Då blir det nog lite mer påtagligt också tror jag. Det ska bli jättespännande!